Kort version.

Den 6:e April 1985 föds Mika Olavi Tahvanainen i Hammarby församling där han inte blev särskilt långvarig. Strax efter första födelsedagen flyttade han till Finland och den flytten skulle följas av många fler, av hans nio grundskoleår gick han t.ex. i 7 olika skolor. Under åren har han haft ett gäng mer eller mindre seriösa musikprojekt där han spelat diverse instrument som bas, gitarr, fiol, dragspel och mandolin för att nämna några. Mika har studerat visor på två folkhögskolor samt folkmusik på Gotland. Efter att ha tatuerat Dan Viktor 2012 släppte han sitt debutalbum ”nålkonstnärens visor” med samme man som producent. Mika har också varit Styrelseledamot för Visans Vänner i Göteborg och är ägare till Sveriges enda tatueringsstudio med visinriktning Byssan lull tatuering i Göteborg. Numera är Mika bosatt i Dalarna. 

Mika Olavi aktuell med ett nytt album. Denna gång en ateistisk psalmbok i visformat. I kollektionen bjuds det på mindre andliga alternativ till t.ex. barndop och begravning. Tongångarna går i finsk efterkrigsrillumarei blandat med jonisk psalm. En humoristisk och underhållande show befriat från villfarelser, vidskepligheter och myter. I huvudsak passar dessa visor bäst till en lyssnande publik då texterna har en central roll i det hela, men har man inte öra för det verbala så går det förstås också bra att lyssna till melodin.

Lång version.

Dom första åren 

Den 6:e April 1985 föds Mika Olavi Tahvanainen i Hammarby församling där han inte blev särskilt långvarig. Strax efter första födelsedagen flyttade han till Finland och där bodde han i ett flertal städer;  Joensuu (86-87), Illomantsi (87-88) och Imatra (88-91). Rotlösheten hade satt sina spår och 1991 flyttade han tillbaka till Sverige. Via Södertälje i några månader hamnade han i Uppsala (91-92) dit skulle han komma att återvända flera gånger.

I en förort vid namn Gotsunda började Mika i en finskspråkig förskola. Han hade redan i tidig ålder visat stort intresse för att teckna och måla, och detta blev en enkel ingång till gemenskapen i en ny klass när han ritade karikatyrer av lärarna. Men efter ett år i förskolan och i Uppsala flyttade Mika igen, nu till en mindre by strax söder om Stockholm vid namn Hölö (92-95), eller mer exakt Norrvrå gård där bl a Gunnar Ekelöf tillbringade en del tid ett antal decennium tidigare. Hölö hade ingen finsktalande skola och den lille pojken som ännu inte talat någon svenska fick förmånen att hämtas av en taxi utanför dörren varje morgon och skjutsas till Södertälje där den närmsta finsktalande klass fanns eftersom kommunen var tvingad att erbjuda finskskola till finska barn.

I denna förberedelseklass använde han sig av samma metod som i förskolan d.v.s. tecknandet för att få vänner. Det fungerade även i Södertälje. Men efter två terminer i förberedelseklass ansåg Mika att han behärskade språket och att han nu kunde börja i den svenska skolan i Hölö och slippa bli hämtad utanför dörren och få ställa sig som de andra i regn och blåst och vänta på bussen. Givetvis hade Mika tagit sig vatten över huvudet, för väl i klassrummet blev det genast problem med kommunikationen men som tur var hade någon glömt några dokument med blank baksida samt en pennstump varpå Mika satte i gång och tecknade. Ritandet fungerade även i Hölö och svenska språket gav med sig allteftersom.

Graffiti, grunge och gitarren

Efter tre terminer i Hölö lågstadium flyttade Mika igen, den här gången till Märsta (95-97), norra sidan om Stockholm. Där avslutade han tredje klass efter en termin. Norrbackaskolan hade inget mellanstadium vilket ledde till att han åter blev tvungen att byta skola, nu till en skola som erbjöd klass 4-6. Tecknande kom väl till hands även där. Mika som nu försökte identifiera sig själv började lyssna på musik och framförallt leta efter musik som kunde underlätta i identifieringsprocessen.

Någonstans mellan alla flyttar hade han helt missat allt som stavas kommunala musikskolor och musikundervisning och liknande. Hemma och i flyttbilen hade det bara funnits finsk musik av sedan länge utdöda kompositörer och intresset för musik hade aldrig varit särskilt stort hos Mikas föräldrar. En klasskamrat spelade gitarr och han lärde Mika att ta sina första toner och introducerade samtidigt en helt ny musikgenre. Det här var något helt annat, det här var aggressivt, destruktivt och skräpigt och dessutom hade sångaren tagit livet av sig bara något år tidigare. Mika introducerades för Nirvana och till råga på allt kunde man lära sig spela låtarna utan att vara född med gitarren i handen.

Nu startade han sitt första garageband som hette ”Paranoid” (96) där han spelade bas. Mika upptäckte också en ny konstgenre, graffiti. Tillvaron under den här tiden präglades av garagerock och klotter. I musikklassen i femman fick han en lärarinna som introducerade Cornelis Vreeswijk för honom och han fastnade genast för detta. För trots att Mika under den här tiden lyssnade på grunge och skrikmusik hade han alltid tyckt bäst om dom akustiska låtarna och dom ärliga texterna. När det återstod en termin av 6:e klass flyttade han igen.

Tonåren

Mika flyttade (98) till Haga i Harbo socken, f.d Västmanland, och där avslutade han 6:e klass. Problemet återigen var att skolan i Harbo saknade ett högstadium så han blev illa tvungen att byta skola igen. Mika hamnade i Östervåla skola, här kom han att genomlida hela högstadiet utan att byta skola en enda gång. Betygen hade nu börjat peka skarpt neråt eftersom Mika tyckte att det var mycket roligare att spela musik, teckna och umgås med vänner. Under slutet av 7:e klass var betygen så dåliga att endast två betyg skilde sig från mängden, det var musik och bild. Mika var starkt övertygad om att det var dom estetiska egenskaperna som skulle kamma hem brödfödan.

Eftersom tatueringar och graffiti hade börjat växa ihop under senare delan av 90-talet föreföll det sig ganska logiskt att Mika började rita tatueringar och bestämde sig för att bli tatuerare. Trots detta följde Mika sin mors goda råd att läsa upp betygen och gå en yrkesutbildning så att det fanns något att falla tillbaka på om tatuerandet skulle skita sig. Mika började golvläggarutbildningen på Bolandskolan i Uppsala. Inte helt oväntat visade sig det här vara helt uppåt väggarna och han fick nys om en motivlackerareutbildning i Enköping. Motivlackering var lite som graffiti och lite som att tatuera bilar och mototcyklar tänkte Mika. Han kom genast in och bytte därmed skola igen.

Här var han mer hemma och betygen började pekade uppåt. Under gymnasietiden lyssnade Mika mycket på bl.a Stefan Sundström och Lars Demian och han började spelade mer och mer visor. Han spelade även en del på krogar och caféer. Nu började han även tillbringa somrarna på festivaler och på Urkultfestivalen i Näsåker hittade han tillbaka till dom gamla tongångarna från Finland. Mika avslutade motivlackeringsutbildningen med riktigt bra betyg och strax efter skolan fick han en lärlingsplats som tatuerare. Motivlackeringarna var ett minne blott.

Samtidigt började han spela fiol, men Mika kände knappt några musiker som bodde i närheten så han fick ta dom vänner som fanns till hands och helt enkelt lära upp dem. En att spela gitarr, en bas och en tredje att ta några toner på ett dragspel. Resultatet blev ett politiskt folkmusikpunkband som hette ”Statens Järnvägar” där mika spelade fiol och sjöng.

Tatueringar och musik

Som ung tatuerande visentusiast tillbringade Mika två år på tatueringsstudion 13 i Uppsala och under den här tiden fick han kontakt med Lars Anders Johansson, även han bosatt i Uppsala. Lars, som är en begåvad vissångare, tipsade Mika om att söka till Visskolan i Västervik varpå Mika sökte och kom in och flyttade till Visstaden i Småland (2006). Visskolan var den stora vändningen i karriären. Nu skulle han komma att satsa mer seriöst på musiken. Här upptäckte han storheten hos bl a Evert Taube, Dan Andersso och, Allan Edwall.

I Västervik spelade han fiol i ”Kontraband”, ett hyllningsband till ”Euskefeurat”, skrev en hel del låtar och kom i kontakt med flera visentusiaster.  Han började även turnera och spela ute väldigt mycket nu. På Visskolan började Mika även spela dragspel. Efter att ha avslutat visutbildningen hade Mika inte riktigt någonstans att ta vägen så han flyttade en sväng till sina föräldrar som vid den här tiden återigen hade flyttat, denna gången till Storvik i Sandvikentrakten. En sommar blev det i den staden. Mika var inte särskilt mycket där eftersom sommaren var bokad med festivaler och spelningar. Han hade inte fått nog av folkmusik och 2007 han tog sitt pick och pack och flyttade till Gotland där han läste Folkmusik i ett halvår.

Men han trivdes inget vidare på Gotland även om han trivdes bra på skolan och med folkmusiken. Gotlandsfärjorna gick alldeles för sällan och kostade alldeles för mycket att färdas med så kontakten med omvärlden blev alltför ringa. Mika var fast besluten om att försörja sig som musiker och vissångare även fast han hade blivit varnad att vägen skulle vara lång och inte så glamorös som han trodde. Efter Gotland återvände Mika en snabb sväng till Harbo i väntan på en egen lägenhet i Uppsala, vilket han fick efter ett år – en lägenhet på 25kv som han hyrde svart.

Nu fick han jobb på 4-evertattoo vilket passade perfekt eftersom han fick jobba när han själv kände för det – och det passade utmärkt i kombination med musikerlivet. Följande två år levde Mika ett kaotiskt ”rock n roll-liv” med turnéer och tatueringar. Han tillbringade mesta av tiden på krogar, detta var möjligt eftersom det visade sig vara mer än lönsamt med kombinationen tatueringar och musik under första decenniet på 2000-talet. Han drömde om att spela in en skiva och tog betslutet om att åter lämna Uppsala och söka till Nordiska visskolan i Kungälv och utvecklas mer som musiker.

Mika hade sen några år tillbaka haft en önskan om att bo i Göteborg, eftersom det fanns en stor skara vismusiker där, såsom Christina Kjellson, Dan Viktor, Loke, Gunnar Kjällström, Lukas Stark m.fl. Han föreställde sig Göteborg som vismusikernas Mecka där alla var sams och hjälpte varandra, det visade sig senare vara delvis sant. 2009 började Mika Nordiska Vislinjen, där han fick kontakt med ännu fler musicerande vänner. Mika hade under åren träffat Dan Viktor vid ett flertal tillfällen och visste att han var en del av Nacksving studios i Göteborg. Han tog till det gamla knepet med tecknandet och frågade om Dan kunde tänka sig att bli tatuerad av honom, varpå samarbetet med Mikas Debutskiva ”Nålkonstnärens visor” började. År 2010 flyttade Mika till Göteborg där han har bott i ett antal andrahandslägenheter i Majorna, Högsbo, Gamlestaden,Lunden och Högsbohöjd (för att nämna några). 2012 blev han invald i styrelsen för Visans Vänner Göteborg.

Nu då?

I oktober 2013 startade den lilla pojken som nu börjar närma sig 30 världens enda och första tatueringsstudio med visinriktning. Visserligen tatuerar han även andra motiv men i studion spelas endast vismusik och studion har stående visrabatt. En ny skiva började spelas in i September 2015. Denna gång en ateistisk psalmbok. I kollektionen bjuds det på mindre andliga alternativ till tex, barndop och begravning. I mångt och mycket handlar den om den korta tid vi har att tillbringa som levande individer i jämmerdalen som släppet i April 2016. Kort därefter flyttade han till Ludvika i Dalarna